MENY
Kan börja från början.
Redan från att man började få bröst har jag tyckt att de varit för stora, var den i klassen som utvecklade bröst tidigast och de växte snabbt så man gjorde allt för att dölja dem istället för att framhäva.
De blev inte direkt mindre med åren och under tonåren var jag rätt liten i kroppen vilket gjorde att man inte tyckte bysten passade kroppsformen.
Sen i slutet av tonåren gick jag upp lite i vikt och bysten lika så bara det att när jag väl tappade i vikt var bysten lika stor ändå.
Oavsett hur jag pendlat i vikt har bysten alltid varit stor inte ändrats mer än nån storlek eller nästan en halv, bara blivit mindre fylliga.
Har även hunnit få två barn ena snart 5 år och andra 2 år, då brösten gick upp en storlek utan att gå tillbaka efter viktnedgången förutom att dom hänger mer och är ännu mindre fylliga men kupstorleken densamma.
Har som sagt allt haft komplex för mina bröst trots att man även fått många komplimanger för dem känns det som att de mest varit i vägen då jag inte kan springa utan att få ont i nacken och axlarna, och dubbla sportbh-ar är ett måste vid träning.
Funderade redan för ca 7 år sedan på att ansöka om en förminskning via landstinget då jag haft två i min släkt som gjort förminskning men sen tänkte jag att jag inte hade lika stora som de haft och kanske bara inbillade mig att det var jobbigt,
så jag la det helt enkelt på is.
Tills sommaren yngste sonen skulle fylla 1 år och man kände att brösten inte passade i nån bh förutom nån tant minimizer från twilfit och man kunde inte hitta några kläder som var fina, inte träna som man ville framförallt springa som jag så gärna ville klara av utan värk! Så jag bestämde mig att skriva en egen vårdbegäran till kirurgmottagningen i Gävle för jag kände mig inte bekväm i att gå till hc här i Ockelbo av olika anledningar.
Jag tänkte att det fick bära eller brista! Skulle jag inte få det beviljat eller ens få komma till en läkare så fick det väl vara för att bekosta op själv var inte aktuellt!
Efter några månader fick jag ett brev om att jag skulle få komma på undersökning! Kunde inte fatta att det var sant!!
Väl på undersökningen kollade kirurgen om man uppfyllde kraven för att få det betalt via landstinget och allt såg bra ut för det förutom att jag vägde ca 2-3 kilo för mycket men han sa att jag kunde höra av mig när jag gått ner om det var inom ett år utan att skicka en ny remiss!
Och jag var bestämd för att det skulle jag fixa nu skulle brösten bort så var det bara! Detta var i november 2016.
Dock slutade året skit och 2017 började lika dåligt så man mådde inte så bra att man ens orkade tänka på vikten just då mer detaljer än så behöver jag inte gå in på. Men en dag när bägaren rann över bestämde jag mig för att ta tag i allt så började träna igen åh vad man hade saknat träningen och kände att psyket mådde bättre av det också. Tog inte speciellt lång tid efter det som jag gått ner de kilona som krävdes och lite till så ringde till kirurgen och fick en tid för ny undersökning i juni 2017.
Den gick lika bra som första eller ja bättre med tanke på att jag ääääntligen skulle bli uppskriven på operationslistan! Han skrev även i journalen att jag önskade op i september eftersom det skulle passa bäst med jobbet.
Men sen var det tyst inte ett ljud om någon tid tänkte inte så mycket på det mer än att de lär ju höra av sig nångång, tänkte några gånger att jag skulle ringa och kolla hur det gick men blev bortglömt. Sen vart det ändå mycket på jobbet med nytt kassasystem och annat så det gjorde inte så mycket att det drog ut på tiden.
Men förra veckan kom det efterlängtade samtalet fast från Aleris i Bollnäs som fått i uppdrag att ta hand om min operation då Gävle inte hade tid. Hon jag pratade med var jättetrevlig och frågade om jag ville ha tiden som erbjöds den 22 januari 2018, och självklart tackade jag JAA!
Så nu är det bara två månader kvar, två månader som säkerligen kommer gå jäääätte långsamt men har ändå fått en tid och brösten ska äntligen bort!
Så nu ska jag försöka hålla i träningen så jag är i form till operationen!
Detta blev ju världens längsta inlägg men ändå kortfattad version av så många år av funderingar!
Kommer självklart uppdatera er om allt då jag själv tycker det finns för lite information om just den här typen av operationer på sociala medier!
Hanna Friberg har helt klart varit den på sociala medier som varit en stor inspirationskälla till att ta tag i detta och älskar att hon delat med sig så öppet om hela hennes operation.
Men när man går i tankar på att göra detta eller har en tid bokad Googlar man en hel del och jag önskar att det fanns fler historier där ute på förminskningar som det gör på förstoringar!
Nu ska jag inte skriva mer idag mer än att jag är så taggad!
2017 har varit ett fruktansvärt år men 2018 ska bli MITT år!
Puss och kram 😘
0